clarafridolfssons.blogg.se

Så, jag träffade en väninna ute på stan igår. Hon hade varit och shoppat och visade stolt upp sina nya skor - ja hon riktigt strålade av glädje.
De hade varit dyra, förstås, men helt klart värt pengarna som hon enkelt skulle kunnat få 10 toppar för i en vanlig butik, eller ungefär 4 par skor på ett lite mer lågbudgetställe. "Men det är äkta skinn så det är ju bra grejer", försvarade hon sig med när hon såg skepsisen i mitt ansikte.
Jag har aldrig varit en person som tycker om djur. Jag tycker faktiskt mest att de är i vägen, men det är en historia för sig. Inte heller har jag brytt mig särskilt mycket om det där med var material kommer ifrån eller vem som har tillverkat de produkter jag använder, men när jag hörde vad min väninna sa blev jag ganska irriterad.
Inte nog med att hon lägger skamligt med pengar på ett par skor, utan dessutom ett par skinnskor. Det där med att det var bra kvalitet var enorma svepskäl, allt för att rättfärdiga hennes spenderande, då hon efter halva säsongen kommer hitta ett par nya, snyggare skor istället.

Därför är jag rätt stolt över att min skinnjacka är fejk. Då är jag iallafall lite mer förstående för djurplågeri. 

Så här i veckan har det varit en massa rabalder uppe i Norrland då ett gruvbolag ville provborra på Samisk mark. samerna satte sig mot detta då det var ett område de hade renar på, och det blev demonstrationer och politiker har träffat sametinget osv.

Det hela har fått mig att fundera på det ganska mycket, och frågorna är viktigare än svaren.

 

Det känns som att ingen riktigt har någon sympati för samerna, och där med ingen lust att ta parti för dem. Jag kan själv uppleva att det är svensk mark de använder, men samerna har bruksrätt av den... Och det är här som det börjar bli intressant. Vem har rätt till marken? Är det svenskarna och därmed rättfärdigat att gruvföretaget borrar där, eller ska den betraktas som samisk?

Det hela bottnar i en fråga om huruvida arvsrätt är viktigare än finansiell äganderätt. Ifall kultur övertriumferas av ett vinstdrivande. Ifall man ska sätta folkvärdet högre än den industriella verksamheten. Kan man helt enkelt sätta ett pris på ett folk med en livsstil, ett arv och en kultur?

 

En annan fråga som ter sig relevant i sammanhanget är: hade vi brytt oss om det varit en annan folkgrupp? Romer räknas också till ett av Sveriges minoritetsfolk men är det annorlunda med samerna då de även räknas som ett urfolk...?

 

Hur som helst är jag övertygad om att vi svenskar kan för lite om samerna. För mig som kommer ifrån de södra delarna är det ett avlägset folk som strövar omkring i norrlands skogar i sina folkdräkter och sköter renar. Det är säkert en väldigt skev bild, då jag är säker på att ett sameliv är så mycket mer, och till viss del tycker jag det är synd att många andra i Sverige kan lika lite om samernas situation som jag. Hade vi vetat mer hade vi med säkerhet vetat vad som bör göras...

Nu i dagarna har tiggeriet kommit på tal. Det börjades först talas specifikt om tiggarna i Göteborg men sedan har det spridit sig och man har börjat prata om problemet som finns i hela Sverige. Borås var nästa att tala om det i TV.

Förslagen som Socialdemokraterna kommer med i båda städerna är att staten ska gå in med pengar för att hjälpa dessa problem, ge människorna en dräglig tillvaro och få bort dem från gatan.

Detta är ett förslag som är rent åt helvete. Det är ett förslag som visar att SD har rätt när de säger att vår invandringspolitik är åt helvete. Detta är ett förslag som är kränkande för de människor som behöver hjälpen.

Varför ska det löna sig att komma hit utblottad? Det ska inte löna sig att komma hit och sitta på gatan, det ska löna sig att komma hit och jobba. Det är något som även de flesta invandrare håller med om då många tycker att det är förnedrande att få bidrag för att klara sig.

Självklart ska vi välkomna invandrare, det är inte det jag ifrågasätter. Men vi kan inte dela ut bidrag hur som helst och gynna människor vi från början inte släppt in. Gör vi det så gör vi inte dem en tjänst, vi gör oss själva en otjänst.

BAM! 

Jag skulle kunna skriva "Hej, jag är CF och välkommen till min nya blogg. Det här är första inlägget" och bla bla bla. Men jag tänker inte göra det för det är pisstråkigt och det här är, rent tekniskt, inte ens mitt första inlägg i och med att blogg.se automatiskt gör ett inlägg på bloggen där dom hälsar eh... mig och mina läsare antar jag, välkomna.

Det inlägget är visserligen borttaget så även om det här då skulle vara mitt "första inlägg" tänker jag inte ödsla tid på det och istället gå direkt pang på rödbetan.

 

Min blogg är som sagt MIN blogg och den kommer således handla om det JAG tycker att den ska handla om, vilket varken är mode, eller mitt liv (eller jo typ) utan om lite ditten och datten som jag tycker är viktigt.

 

Idag när jag kom hem låg ett litet rosa kuvert på köksbordet och suktade efter att bli öppnat. På det stod med stora bokstäver "kyrkoval" och min första reaktion var: JA! Jag ska sätta mig in i detta, och ta reda på vad jag tycker och sedan ska jag gå och rösta den 15 september!

För sån är jag. Jag tycker att man ska sätta sig in i saker, så att man vet vad man tycker, och sedan ska man ta vara på den demokrati vi lever i. Men när jag står och skumma igenom hur det går till, och vilka färger valsedlarna har och så vidare, så börjar en annan tanke tränga sig på. Varför ska jag rösta? Jag går inte i kyrkan, jag är inte ens troende. Bara för att jag döpts och konfirmerats och är medlem i Svenska Kyrkan så kan jag inte bara dundra in och försöka bestämma hur det ska vara för de som faktiskt går i kyrkan. Det rör faktiskt inte mig. Ett riksdagsval hade rört mig, för det genomsyrar det svenska samhället, och lika så ett EU-parlamentsval. Men om jag fått rösta i Norge, hade jag gjort det då? Antagligen inte, så varför ska jag rösta i kyrkovalet?

Men åter igen så är Svenska Kyrkan en del av Sverige, så kanske borde man bara gå dit och rösta iallafall? Rösta på någon man känner, i och med att jag bor i en hemskt liten församling, men det vore oansvarigt. Rösta blankt, eller är det onödigt, visar det missnöje? Eller kanske ska man sätta sig in i det efterallt... Tänk om det bara finns en kandidat här omkring som stödjer homoäktenskap och annat som faktiskt ÄR viktigt, också struntade jag i att rösta!

 

Jag vet fortfarande inte riktigt säkert hur jag ska göra, men jag ska undersöka saken, och den 15 september kommer jag säkert att stå där vid valurnan ändå och släppa ner 3 små lappar. Om jag inte kommit fram till att DET om något är att missbruka sina rättigheter...