Att fylla år
Kategori: Allmänt
Så... det börjar närma sig min födelsedag så smått och för var år som går så blir jag mer och mer avtänd att fira den. Det känns så oerhört kapitalistiskt och egotrippat att förvänta sig att alla ska rikta sin uppmärksamhet mot mig en dag varje år, köpa presenter och komma på kalas... och för vad? Inte för att jag jag åstadkommit något, utan för att jag råkade komma till världen!
Att jag sedan fortfarande beter mig som en 10-åring och skriver en väldigt detaljerad önskelista får väl stå för mig, men jag känner verkligen ångest inför de inslagna små lådorna som ligger väntandes på att öppnas. Om det inte står på min önskelista, vad ska jag med dem till?
Visst är jag så artig att jag ler, säger tack och allt där till, men helt ärligt så blir jag ofta besviken. Antingen för att jag tycker att mina släktingar har helt kass fantasi, eller för att jag själv tänkt till så in i bomben när det gäller min önskelista och verkligen bara skriver saker som är nödvändiga - som jag verkligen, verkligen vill ha, behöver eller ändå tänker köpa. Varför kan jag inte bara få ett kuvert pengar av alla som ändå tänkt spendera massa cash på lilla mig? Om jag ändå aldrig kommer få användning för prylarna så är de väldigt överflödiga, och aldrig särskilt genomtänka. För vad är meningen med saker som bara ligger och skräpar?
Av dessa anledningar känner jag mig oerhört i vägen på "min" dag, eller den dagen vi firar mig. Helst av allt vill jag verkligen bara hoppa över den när den väl kommer, även om jag flitigt räknat ned. Jag vill inte ha onödiga prylar så som jag alltid får. Jag vill inte heller ha all den uppmärksamhet som jag inte riktigt förtjänar. Jag vill bara ha en kram och ett grattis, en liten tanke sådär. Inte all hysteri, bara lite tid med de som tycker om mig.
