Inte mitt fel?
Kategori: Allmänt
Jag kom och tänka på en grej när jag drack kaffe sådär en stund på förmiddagen...
Kaffe är som bekant inte något de flesta tycker om från början, utan något man lär sig dricka. Jag började dricka kaffe ordentligt i tvåan på gymnasiet och efter att gradvis börjat dricka allt mörkare och oftare. Ungefär samtidigt började jag åter igen umgås med en gammal vän som jag känt under högstadiet men förlorat kontakten med, och en kväll satt vi, några stycken tjejer i samma ålder, hemma hos henne och pratade då hennes kära mor frågar om hon får bjuda på fika.
- Är det någon som vill ha kaffe?
"Ja", är vi två som svarar, och hennes mamma lämnar rummet.
Min kompis ser lite oförstående väldigt förvånat på mig och säger sedan "jag visste inte att du drack kaffe! Det har du inte berättat". Just då orkade jag inte ta diskussionen, och jag hade nog faktiskt undvikit den idag också då det är en väldigt onödig strid att ta, så jag svarade bara klämkäckt "nej, ojdå. Men nu vet du!". Men det är en ganska intressant fråga när den sätts i perspektiv, för det kunde ju handlat om något lite betydelsefullare än kaffe. Hade det varit min skyldighet att berätta, eller hennes att ta reda på?
Kanske det är för att det är en fråga om huruvida jag dricker kaffe eller inte som gör svaret enkelt: det är ingen som har någon skyldighet att berätta.
Jag köper nämligen till 100% att man inte kan fråga om allting hela tiden om man ska få reda på något. "Vilken skola kom du in på? Har du jobb? Är du gravid? Har du pojkvän?" hur skulle det se ut liksom, sådana saker får faktiskt den andra parten, som i det här fallet råkar vara jag, informera om.
Så då frågar jag mig, försöker jag skjuta ifrån mig ansvaret genom att förminska problemet. Det är faktiskt bara kaffe. Jag hade faktiskt berättat för henne om jag hade flyttat, hoppat av skolan, upptäckt att jag var allergisk mot något eller gjort något större under den tiden vi inte hade någon kontakt.
Kanske är bara min väninna en riktig dramaqueen, och jag en riktig bitterfitta som tycker om att skriva av mig trots att det hela knappast är nått jag ältar.
Men jag varken tycker eller tyckte att jag hade någon skyldighet att berätta att jag börjat dricka kaffe. På det stora hela fick hon ju reda på det i alla fall.
